Jag hänger med en suck upp den nya almanackan på spiken. Nytt år, nya möjligheter. Inte för att jag tror att detta kommer bli mer annorlunda än det förra.

2012, alltså. Vad är det för intressant med det? Inget, vad jag kan se. Några nya, fjuttiga siffror som välkomnar ett nytt år. Faktiskt så är det bara en siffra som byts ut, dessutom. Inget märkvärdigt. Det är som att jag skulle gå och färga håret.

 

Okej, kanske inte riktigt så.

 

- Jessie, telefon till dig!

Jag höjer de bruna ögonbrynen i min panna och vänder blicken mot den digitala klockan på nattduksbordet. Vem ringer klockan nio den första januari?

Ändå går jag med trötta steg ut ur sovrummet och nedför trappan.

- Du går som en elefant, upplyser Jack mig på vägen. Som att jag bryr mig.

 

- Hallå?

Först hör jag ingenting i telefonen, men sedan tar en ljus stämma över tystnaden.

- Jessie, är du hemma? Du kommer inte tro mig när du hör vad jag…

- Ja, avbryter jag förvånat. Kom över, bara.

Jag kan nästan höra hur Sanna nickar på andra sidan, och signalen bryts. Telefonen ger jag en aning förvirrad tillbaka till mamma, som även hon ser lite förvånad ut.

- Vad ville Sanna? Hon lät upphetsad.

- Jag har iiingen aning, säger jag med en axelryckning och drar ut på i:et. Men hon borde vara här snart.

Och i samma stund ringer det på dörren. Jag skyndar mot den och reglerar bort kedjan från lägenhetens dörr innan jag öppnar den. Sanna smiter in, och jag stänger dörren efter henne. Hon tar snabbt av sig skorna, och jag tittar förvirrat på.

- Seriöst, vad är det med dig?

- Det, säger Sanna ivrigt, ska du snart få se.

Hon drar med mig mot trappan, och på vägen ser vi mamma.

- Hej, Mrs. Wood, hälsar Sanna snabbt innan hon med mig i släptåg skyndar uppför trappan. Jag rycker på axlarna mot mamma innan jag fort följer efter henne upp.

 

- Okej, nu berättar du, befaller jag så fort dörren stängts bakom oss i mitt lilla sovrum. Sanna sitter med benen korslagda på min obäddade säng, och jag höjer ett ögonbryn mot henne.

- Jodu, säger hon finurligt. One Direction…

- Inte One Direction igen, stönar jag.

Inte nog med att han är med i One Direction, jag tycker faktiskt inte att de är särskilt bra. Eller snarare, jag har nog egentligen aldrig gett dem en chans. Men jag vill inte lyssna på honom. Nej tack. Men självklart lyssnar ju min bästa väninna på detta världskända pojkband, och självklart vet hon inget om min gamla relation med honom. Delvis för att jag inte sagt något, delvis för att hon flyttade hit efter att han åkt.

 

- Jo, One Direction, flinar Sanna, åker hem till sina föräldrar och så just nu och en månad framöver, för att tillbringa lite tid med dem och gamla vänner. Och vet du, det innebär att Zayn Malik kommer befinna sig här i Bradford samtidigt som oss!

Sanna gör ett lyckligt utrop och ler brett, men jag, jag stirrar rakt framför mig. Jaha, trevligt. Här har vi ett tydligt exempel på varför jag inte gillar nyår. Nytt år, nya möjligheter.

__________________________________________________________________________________

 

Jag heter alltså Ida och har startat den här bloggen för att just du ska kunna läsa mina One Direction-fanfics. Första heter Changes In Life, och handlar om Jessie... Mer får ni veta senare!
Men i alla fall, enjoy the rollercoaster och följ gärna bloggen! :)