Tillslut, när mobilen ringt i nästan tio minuter utan uppehåll, så höjer jag luren och svarar.
- Jessica.
Zayns röst hörs på andra sidan, sträv och trevande;
- Hej... Zayn här.
Åh, det hör jag på den fantastiskt vackra röst, Zayn.
- Hej, säger jag utan något speciellt tonfall.
- Jo, jag undrade bara... Vi kanske skulle göra något ikväll? Filmkväll, som vi brukade? Jag kan hyra en film...
Jag drar lite på munnen. Som förut, det är som förut. Nästan, men ändå. Och även fast jag känner lättnad över att allt verkar vara sig likt, så susar ett stick till i mitt hjärta. Allt är exakt som vanligt. Vi är nära vänner. Inget annat. Inget annat.

 

Jag drar ett djupt andetag.
- Visst, Zayn. Klart vi kan ha filmkväll. När... Var?
- Hos mig? säger Zayn. Som vanligt?
Som vanligt var det, ja.
- Jag kommer vid åtta och tar det vanliga, säger jag och kan nästan se Zayns leende framför sig.
- Bra. Ses.
Tutande signal. Samtalet är över. Och inuti mig, gror en känsla som jag inte riktigt kan tolka. Glädje...? Blandat med... förvirring?

 

~

 

Bara lite smink.

 

Jag lägger på ett lätt lager mascara och täcker lite med en täckpenna i övriga ansiktet. Mitt lockiga hår faller i bruna slingor nedför min nakna rygg, och jag drar sakta den blå OnePiece:n upp över kroppen. Jag knäpper upp den över underkläderna och ser mig sedan i spegeln. Perfekt för en myskväll, och precis som det brukade vara. Han, jag. OnePiece's, snacks och en film. Hos honom. Allt i sin ordning. Nästan.

 

Jag packar min grå sportväska med saker jag ska ha med mig. Efter ännu ett samtal bestämde vi att jag ska sova över, och tro det eller ej, så sa jag ja. Fråga mig inte varför.

 

En gammal Primark-kasse fylls med chips och godis i påsform. Jag stänger sportväskan och tar min mobil, går ut ur sovrummet. Jag hade kunnat klättra direkt ut från fönstret, men jag tror att mina föräldrar vill veta att jag sticker. Trots allt är jag inte arton än.

 

Mamma tar det bra, att jag ska övernatta hos en gammal vän. Hon försöker pussa mig på pannan i ett godnatt, men jag drar mig undan och mumlar lite innan fötterna tar mig till hallen. Jag stoppar fötterna i mina bruna Uggs, tar jackan över armen och öppnar och stänger efter mig. Med Primark-kassen i handen, jackan över armen och väskan över axeln tar jag mig ner med hjälp av hissen och går ut genom portarna. Några steg klivs och ännu en gång slår ett par portar igen bakom mig; den här gången ett par som inte gått igen i min närhet på två år. Men nu gör de det, och idag så ska det bli bra. Jag har bestämt mig. Vi ska lacka ihop varandras sällskap, på ett eller annat sätt. Det kanske är svårt att förlåta honom, men jag måste. Hellre förlåta någon som alltid varit en bra vän än att bara skita i personen.

 

Min hand sträcks ut, den som inte håller i kassen. Tre gånger knackar jag, tre gånger ska räcka för att Zayn ska förstå och komma.

 

Dörren öppnas plötsligt och i öppningen uppenbarar sig plötsligt Zayn. Stor och lång med vit t-shirt och mjukisbyxor. Lika perfekt som vanligt.

______________________

 

Kommentera gärna. :)