Changes In Life - Kapitel 3

 
 

Först tror jag att jag inbillar mig, men när jag hör en svag röst och en ny knackning så förstår jag att det är verklighet.

 

Jag stiger trött upp och hasar mig igenom rummet, mot fönstret. Jag drar upp rullgardinen lite och skymtar en mörk gestalt utanför. En tjuv? Eller kanske en mördare? Shit.

 

Jag ska precis dra ner rullgardinen igen då jag hör gestalten säga mitt namn.
- Jessie? Jessie, det är jag!
Jag öppnar försvirrat fönstret på glänt.
- Vem?
- Jag! säger rösten. Släpp in mig!
Jag gör som han säger, fortfarande trött och förvirrad. Händerna famlar med haspen och får upp fönstret på vid gavel, och jag börjar genast huttra i endast nattlinne. Gestalten klättrar in, och det är något väldigt bekant över sättet han tar sig in som får mitt hjärta att hoppa över ett slag.
Gestalten drar igen fönstret efter sig.
- Phu, jag var rädd att du inte skulle släppa in mig.
Och framför mig tonar gestalten fram, gestalten som jag inte sett på evigheters evighet. Det mörka håret har fått en modernare frisyr, och en liten slinga över pannan är blonderad. Men annars är han sig lik, samma vänligt mörka ögon och attraktiva ögonfransar som bildar två perfekta ramar. De fylliga, lätt särade läpparna och det fina ansiktet, allt är sig likt. Till och med kroppen, trots att den blivit både längre och muskulösare.


- Zayn! utbrister jag med stora ögon. Du... Jag... Jag menar... Jag...
- Du förväntade dig inte att jag skulle komma? fortsätter Zayn åt mig, och jag nickar stumt.
- Något i den stilen, ja....
- Här har du mig, iallafall, ler Zayn och slår sig ner på sängen.
- Allt är sig likt, suckar han lyckligt. Utom du.
De mörka ögonen plirar mot mig i någon blandning mellan allvarligt och roat uttryck.
- Hu-hur menar du?
- Du har fått mer former, funderar Zayn. Tandställningen... Håret. Du är sötare.
Hade det varit för två år sedan och han suttit här och sagt så, hade jag himlat med ögonen och sagt, ”Men Zaynie, sluta skämma ut mig med komplimanger!”. Men det är inte för två år sedan, utan det är två år senare. Och vid den här tiden så får den kommentaren mig att rodna.

Zayn skrattar lättsamt.
- Det var längesedan, säger han sedan långsamt och sätter sig på en utav mina färgade tygpallar.
- Låt oss prata...

______________________________________________________

 

Vad tyckte ni? Kommentera! :)






» Nadja

Slutade så spännande!!X-O Kommer nästa del nästa fredag eller?

2013-02-08 » 16:52:49

Superduperbra :D
Längtar till nästa del.. är redan fast <3

2013-02-08 » 17:01:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback